Min första varg hette Castlebury Smashing-Son och var e: Such Clansmans Scanty-Scoop u: Such SFuch Furlongs Geraldeen. En sådan lycka att äntligen äga en Irländsk varghund. Jag hade inte ens i min vildaste fantasi kunnat drömma om att det skulle vara så UNDERBART att leva tillsammans med detta djur. Det är inte en hund, det är ett väsen.
Första gången jag såg en varg var inne på en hundutställning i Göteborg; omkring 1958-59. Utställningen var på samma vis som stora Stockholm är i dag. Hundarna sitter uppstallade i bås när dom inte vistas i ringen. På långt håll såg jag denna raggiga jätte. En enorm svart hane. Han bara satt där och tittade på mig. Han var som en magnet, jag bara drogs närmare och närmare tills jag var alldeles inpå honom. Mitt hjärta bankade så jag trodde det skulle fara ut ur kroppen på mig. Då slickade han mig rakt i ansiktet. Jag var totalt såld. Denna ras stal mitt hjärta för tid och evighet. Jag har aldrig upplevt något liknande i hela mitt liv. Där satt jag tillsammans med honom hela dagen med armen om hans rygg. Vad lycklig jag var.
Jag är uppväxt med Schäfer och vi hade hundar så det var inte att tänka på att få en sådan hund. Genom åren tjatade och tjatade jag, men ack nej. När det var dags att skaffa egna hundar blev det Schäfer, Labradorer, och en blandras, den inhandlades från ett Djurhem i Gråbo. Efter 19 dagar valpade hon i min säng. Jag var ca. 17 år, då visste jag att det var det jag ville göra, alltså att bli uppfödare. Jag födde upp Labradorer, skaffade Perserkatter och födde upp. Den Irländska varghunden var på något vis så ouppnåelig för mig.
Castlebury Smashing-Son
Jag gick till sjöss, var matros på tankfartyg. Jag seglade i nästan 8 år. Under denna tid fattade jag mitt beslut. Jag skall bara segla tiIls jag fyller 30 år, då skall jag gå iland för gott och förverkliga min stora dröm. Sagt och gjort, den 3 december 1981 fyllde jag 30 år, min törn var slut den 5 febr.-82.
I Göteborgsposten läste jag om en kull i Lidköping. Ringde och åkte dit, en ny Volvo 245:a var inhandlad ett par år tidigare enbart for detta ändamål. Kullen var född 23 jan.-82. Valparna var ca. 5-6 veckor när jag såg dem första gången. "Smash" valde mig, han kröp upp i mitt knä och somnade där. Dom veckorna som jag fick vänta till leveransen den 23 mars var längre än dom 23-24 åren jag hade väntat innan.
Alla valpar jag har behållt för egen del under åren, har fått ha "Smashs" bebishalsband på sig tills dom vuxit ur det. Han var min änglahund. Vi levde i symbios med varandra. Han blev far till min första varghundskull, 850403, tiken hette Clansmans Ophelia-O'Gara. Kullen bestod av 3 hanar och 3 tikar. Alla blev mycket gamla. En dog vid 9,5 års ålder, en vid nästan 11 års ålder. Dom andra fyra fyllde alla 12 år. Vindy blev äldst, 12 år och 6 mån. Jag gick TYVÄRR inte vidare med någon av hans avkommor. Hans halvsyster Such Castlebury Countess-Soley e: Int, Nordch Clansmans Maniac-Master u: Such Furlongs Geraldeen, blev min stamtik istället.